Evolutionen

Det går inte att veta vad våra förfäder åt. Dessutom har de levt under olika betingelser så några säkra slutsatser är svåra att dra. Vi kan dock till stor del veta vad de INTE åt.  De åt till exempel inte bröd, pasta, margarin och frukostflingor. Vad de åt får man då spekulera i och fisk, kött, ägg och fågel är lågoddsare. Uppe i norra Europa kan man tänka sig att man åt bär på hösten. 

Den ovan uppräknade maten som vi lär ha ätit är sådant som det är rimligt att tro att människan anpassats till. Det innebär då att människokroppen inte normalt tar skada av sådan mat. Precis som en varg inte blir sjuk av att äta renkött.
Det har också visat sig att de som äter den ursprungliga maten enligt ovan (LCHF:are) ofta blir av med diverse krämpor samtidigt som kroppen börjar anta den form den var tänkt att ha.
Vi har odlat spannmål i Norden sedan ca 2 000 f Kr, alltså i ungefär 200 generationer. Det är därför svårt att tänka sig att den mänskliga kroppen ska ha hunnit anpassa sig till fullo till spannmålsprodukter. Ser man till tåligheten för spannmål kan vi konstatera att det inte är ovanligt med intolerans i tarmen i form av celiaki och glutenintolerans. Potatisen kom i bruk i Sverige ordentligt först på 1800-talet så inte heller potatis behöver vara något våra kroppar behöver. I början var det fattigmanskost men sedan kom man på att det gick att koka brännvin på den. Då potatisen innehåller ca 15-20 % stärkelse (glukos i kedjor) höjer den blodsockret med det tillhörande insulinpåslaget.
Människan har till stor del levt vid havet och där kunnat fiska och plocka musslor. Sådan  mat innehåller mycket omega 3-fett och långkedjig omega-3 är något som anses nyttigt för hjärtkärlhälsan. Det omega 3 som finns i växter har kortare kedjor och detta kan vi inte i tillräcklig omfattning  göra om till verkningsfullt omega 3. Trots detta kan man se reklam för linfröolja med hög halt omega-3 men det är som sagt i princip utan verkan. Omega 3 är ett antiinflammatoriskt fett som behövs för att väga upp det inflammatoriska omega 6-fettet som finns i växtoljor.
Homo Sapiens (människan) var tidigt anpassad till ett liv vid havet jämfört med till exempel neandertalarna. Homo Sapiens förfäder, Homo habilis och Homo erectus har använt verktyg och kläder. När man undersökt lämningarna efter dem har man hittat musselskalhögar och rester av skaldjur, fisk och kött. De kunde också använda eld för att laga till sin mat. Mot bakgrund av dessa fynd bör människan vara anpassad för sådan animalisk mat.
Människorasen är tämligen likartad med bara små variationer i våra arvsanlag. Därför kan man sluta sig till att den mat vi tål bäst också bör vara tämligen lika. Små skillnader finns dock. I Skandinavien och bland massajerna finns en påslagen gen som fungerar livsvarigt och som gör att kroppen klarar av intag av mjölk. Det normala är annars att  genen stängs av när personen blir vuxen och denne klarar då inte längre att dricka mjölk utan att få magproblem.
Rekommenderad läsning avseende evolutionen är "Maten vi borde äta" av Jenny Reimers.